Login
+Follow
Login

Ack och ved!: 10 Juni, 2013

By Fridstaden on 2013.06.10 In Fridstaden Projekt Vänlighet!

Haha, ja, där fick jag allt till det i rubriken! Ni kommer strax förstå.

Under förrförra helgen inleddes Operation: ”Ved inför vintern”. Det har låtit sig väntas alldeles för länge! Det var 7 stycken riktigt grova stockar på 3,5 – 3,8 m som skulle kapas och klyvas. Tillsammans med min minste bror, Chimmy, ligger nu dessa stockar, i vedform, redo att brinna under den kommande vintern. Förrådet är nu lika stort som innan jag flyttade ut till Fridstaden och det känns riktigt bra då den ransonen räckte till med råge. Förövrigt är det fantastiskt skönt att klyva ved! Man ställer upp sin kubbe, tittar efter svagheter i form av sprickor och med en välriktad sving klyvs den förhoppningsvis med yxan. Sedan plockar man upp en ny bit och upprepar proceduren. Bra träning och det hela blir meditativt. Det känns som om man bara mal på!

Under klyvningen passade jag på att testa ett par handskar från Hestra vars modell heter ”Leather Pro Fit”. Handsken fungerade utmärkt för ändamålet! Greppet kring yxskaftet var verkligen kanon vid själva ”svingen” och då jag klyvt, och yxan sitter fast i huggkubben, rycker jag lös yxan och skaftet glider sedan fint tillbaka i handsken så att handen blir placerad under yxhuvudet. Då handsken är ganska tunn bibehåller man också fingerkänslan och man upplever inte den där ”klumpigheten” man ofta blir påmind om då man använder handskar. Perfekt då man vill bryta isär ett tjurigt vedträ! Något man också kan råka utför, vid monotont arbete, är att sömmar, i handsken, kan skava och orsaka blåsor. Jag kände inte alls av detta och det gör klyvningen till en fröjd! Den enda sömmen som finns i handen på handsken är en söm vid tummen. Denna är dock finurligt placerad vilket innebär att den inte är ”i vägen” . Jag filmade lite av klyvningen och detta är resultatet:

Under nationaldagen for jag och en vän till dennes jaktmarker för att sätta ut saltsten åt älgarna. Vi traskade ut en bit i skogen och väl där såg vi att vi hade svårt att nå upp till den avsedda platsen. Det var ett avkapat träd med en smal stump upptill som vi skulle trä saltstenen över. Jag utnyttjade trädets ena rot för att vinna lite höjd och sträckte mig sedan så långt jag kunde för att nå upp. Då jag nästan hade rott det hela i hamn halkar jag varpå saltstenen kommer efter och hamnar rakt på den högra vaden. En saltsten på 10 kg från ca 2,3 meters höjd känns. Mycket. Det där kändes fasen ordentligt, tänkte jag. Jag tänkte ge mig på ett nytt försök men fick hejda mig. Vi fick upp stenen på annat sätt och vi traskade, eller ja, jag haltade efter för att hålla igång vaden för att den inte skulle stelna till. Resten av dagen fick jag dock se min vän bege sig in i skogen medan jag väntade i bilen. Det gick fasen inte att gå. Dock hade vi kanonväder och gott fika med oss vilket man får glädjas åt!

För lite drygt ett år sedan skadade jag axeln och kollade inte upp det. Än idag känner jag smärta i vissa vinklar och för några veckor sedan upptäckte jag att jag faktiskt knäckte nyckelbenet den gången. För att kunna förhindra något liknande ville jag alltså kolla upp vaden och åkte då till sjukhuset för att göra det. Väl där konstaterade doktorn att det är den stora vadmuskeln, Gastrocnemus, som tagit smällen hårdast. En blödning och muskelfibrer som klämts och tänjts. Inga sprickor i benet och muskelfibrerna skulle återta sin ursprungliga form. Goda nyheter alltså! Sedan säger han att det kan ta upp till 6 veckor för en fullständig återställning. Jag höll på att ramla av britsen!

– ”Men jag skall ut på ett cykeläventyr i juli! Kommer det att äventyras?!”.

– Njae, det är ett worst case-scenario. Du är ung och med en kraftig muskulatur så det kommer gå fortare för dig att läka. Låt smärtan vägleda dig.”.

Det var också betryggande men lämnade ändå lite orolighet kvar. Det är drygt 3 veckor till 1:a Juli. Kommer jag vara fit for fight till dess? Och om jag är det, kommer jag hinna träna något innan? Om jag inte är startklar 1:a Juli, kan jag skjuta på äventyret någon vecka? Doktorn avslutade med att det kommer bli sämre under ett par dagar för att sedan bli bättre.

Ja, bättre vart det ju inte! På kvällen fick jag ”feberfrossa” och likadant kvällen därpå. Jag kunde dock glädjas åt allt vackert jag kunde betrakta, under en längre stund, med tanke på den takt jag höll då jag rörde på mig. Min far, som går långsamt, gick till och med framför mig och jag sade åt honom medan han hånade mig: ”Ja, gläds nu gubbjävel för det är väl enda gången du kommer gå fortare än mig!”, haha.

I skrivande stund känns dock vaden betydligt bättre och fortsätter läkandet i denna takt torde jag vara fit for fight till 1:a Juli. Jag hoppas! Som den ”flummare” jag är ligger jag och helar mig själv innan jag skall sova. Visualiserar skadan inuti vaden och opererar mig själv. Syr fast fibrerna, suger bort blod och fokuserar energi till det stället. Sedan förstärker jag vaden med ett överdrag av järn!

1 Responses to "Ack och ved!: 10 Juni, 2013"

    Comments (1)

    Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Om mig

I februari 2012 flyttade jag ut till en gammal fäbod mitt i skogen utan elektricitet och rinnande vatten. Jag ville utmana mig själv och lära mig mer av och om naturen. Min bostad kallade jag Fridstaden.

Projektet var tänkt att pågå under ett år men Fridstaden blev en filosofi och bostaden permanent. I min livsfilosofi är natur, äventyr och tacksamhet viktiga komponenter.

För tillfället skriver jag på en bok om mina erfarenheter från min tid i Fridstaden!

/Christopher Thörnlund Johansson

Följ mig på Facebook
+Follow
Kategorier
wordpress visitors

Login