Login
+Follow
Login

Inför avfärd: 30 Juni, 2013

By Fridstaden on 2013.06.30 In Projekt Vänlighet!

Allright, nu sitter jag och gör klart det allra sista.

Det har varit några oroliga veckor sedan jag skadade vaden huruvida jag skulle kunna bege mig ut på vägarna eller inte. Genom att vila och succesivt öka belastningen på vaden har den återhämtat sig så pass att jag bestämt mig för att fara iväg. Jag har hunnit med två cykelturer denna vecka och dessa har känts riktigt bra! Det är inte hundraprocentigt men tillräckligt för att jag skall ge mig på ett försök. Jag har tampats med känslan av att inte kunna cykla och stundvis har det känts tungt. Jag har ju funderat på detta i ett halvår! Bara att få försöka, om det så bara vara i några dagar, är mycket värt för mig! Att få ta det där sista steget och verkligen kasta sig ut.

Jag har spelat in en video där jag talar lite om äventyret och utrustningen jag har med mig. Kika på den här nedan vetja:

Tanken är att uppdatera bloggen varje dag med lägesrapport och förhoppningsvis några härliga anekdoter! Det blir en kortare text och något filmklipp. Följ mig även via GPS på följande länk: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0SiGJ8SkB6tr0GjsijyePieFC064jQyss

Häng med vetja!

Jag vet ju som sagt inte om detta ens kommer gå vägen. Det är ju ett litet annorlunda äventyr detta. Jag har inte kontrollen. Jag blir beroende av andra människor och häromdagen kom jag på mig själv att fundera över detta. Ända sedan barnsben har jag mycket sparsamt bett andra om hjälp. Jag har velat klara mig själv och vara oberoende i den utsträckning som varit möjlig. Fridstaden är väl ett ypperligt exempel på detta! Att hjälpa andra, med vad det än må ha varit, har jag dock med stor glädje och entusiasm gjort så länge jag kan minnas. Så till den grad att jag dränerat mig själv på energi och inte kunnat ordna med mitt eget stundvis. Det finns ju en sådan glädje i att ge! Dock tror jag att mitt sätt att vara inte alltid varit bra. Närstående har känt sig otillräckliga då jag aldrig bett dem om hjälp. Detta började jag öva mig i så småningom då jag förstod att ”ensam inte alltid är starkast” och att människor omkring mig faktiskt gärna hjälper mig också! De behöver också känna sig behövda. Jag började be mina vänner om hjälp trots att jag inte behövde den. Jag bad t.o.m om hjälp inom områden jag visste jag var ännu bättre än de var för att ”lära om”. Med detta kom också en stor del ödmjukhet! I dagsläget skulle jag inte vilja påstå att jag ber om hjälp särskilt ofta men under detta äventyr, då jag får förlita mig på främlingar, hoppas jag kunna nå en högre nivå.

Mitt personliga mål är att klara mig hela juli månad. Om det sedan håller i 3, 7, 10 eller 20 dagar kommer visa sig. Det är inte ett nederlag om så blir fallet. Det är endast det negativa svaret på den fråga jag ställde mig själv en kolsvart och iskall decemberkväll 2012 i Fridstaden:

Är det möjligt?

All lycka!

2 Responses to "Inför avfärd: 30 Juni, 2013"

    Comments (2)

  1. Marlen wrote:

    Hmm… Din text väcker tankar. Får jag ge en rätt omedelbar reflektion? Även om den kan uppfattas som petig och säkert onödig? Kan det egentligen bli ett negativt svar på din fråga ”är det möjligt”? Du har visat prov på att behålla upplevelser och erfarenheter som just det (upplevelser och erfarenheter) och inte värderade som i lyckat eller misslyckat. Eller kanske är det jag som misstolkar din text? Jag menar i alla fall att jag tänker att det som hindrat dig att fortsätta är de saker som du utmanas att överkomma. Kanske inte där och då, men med tiden.

    Intressanta reflektioner du delar med dig av angående att hjälpa och att hjälpas. Som läsare av bloggen (och några artiklar/ intervjuer) har jag uppfattat det som att dina månader i Fridstaden varit delvis avhängt att du inte sökt och inte tagit emot hjälp i många situationer. En del av utmaningen har varit att vara självständig? En del av utmaningen har varit att lära, att klara och att göra själv? Vad hade Fridstaden varit för dig om du inte hade frusit om vintrarna, huggit din egen ved om somrarna eller tagit dig för egen maskin dit du ska, om du förstår hur jag menar? Den delutmaning som du beskriver, att ge sig ut och ta sig framåt genom att erbjuda konceptet tjänster och gentjänster, kan vara dubbelt svår då förstår jag. Kanske kan din skadade vad och en medvetenhet om en möjlig sårbarhet hjälpa dig att söka och ta emot hjälp?
    Får väl hoppas att du bloggar lite under resans gång också. Alltid kul att höra hur det går! 🙂 Önskar dig en god resa och lycka till i sommar-sverige!

    • Fridstaden wrote:

      Hej Marlen!
      Intressant att du reagerade på ordvalet! Det kändes inte riktigt bra då jag skrev det då jag medvetet undviker det samt att jag, precis som du skriver, ej brukar värdera på det sättet. Då jag skrev kunde jag, just då, inte hitta en annan formulering. Skriver från en mobil enhet och därav lite kort svar. All lycka till dig!

  2. Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Om mig

I februari 2012 flyttade jag ut till en gammal fäbod mitt i skogen utan elektricitet och rinnande vatten. Jag ville utmana mig själv och lära mig mer av och om naturen. Min bostad kallade jag Fridstaden.

Projektet var tänkt att pågå under ett år men Fridstaden blev en filosofi och bostaden permanent. I min livsfilosofi är natur, äventyr och tacksamhet viktiga komponenter.

För tillfället skriver jag på en bok om mina erfarenheter från min tid i Fridstaden!

/Christopher Thörnlund Johansson

Följ mig på Facebook
+Follow
Kategorier
wordpress visitors

Login