Login
+Follow
Login

Dag 2

By Fridstaden 2013.07.02 in Projekt Vänlighet!

Sådärja! Framme i Delsbo och riktigt nöjd med dagen hittills! Jag har träffat riktigt vänliga människor! Inte minst på Ingalunda gård en bit innan Delsbo. Riktigt vacker gård och som de inrett sedan! Innan jag provade lyckan där hade jag inte ätit på knappt 20 timmar. Efter att jag utfört lite ogräsrensning och grusgångskrattning kände jag mig lite vimmelkantig och fick då generöst med föda i form av macka, dricka och browniekaka. Det har sällan suttit bättre än just då! Dock blev jag kanonmätt och fick stanna och vila mig, i ett dike, några kilometer därifrån. Kolla in videoklippen nedan vetja!

Dag 1

By Fridstaden 2013.07.02 in Projekt Vänlighet!

image

Idag träffade jag en trevlig kvinna på Hassela camping som jag hjälpte genom att skura toaletter, duschrum och slänga sopor. För detta fick jag mig en rejäl portion med potatis, lax, tomat och melon samt en cola till det. Helt kanon!

Inför avfärd: 30 Juni, 2013

By Fridstaden 2013.06.30 in Projekt Vänlighet!

Allright, nu sitter jag och gör klart det allra sista.

Det har varit några oroliga veckor sedan jag skadade vaden huruvida jag skulle kunna bege mig ut på vägarna eller inte. Genom att vila och succesivt öka belastningen på vaden har den återhämtat sig så pass att jag bestämt mig för att fara iväg. Jag har hunnit med två cykelturer denna vecka och dessa har känts riktigt bra! Det är inte hundraprocentigt men tillräckligt för att jag skall ge mig på ett försök. Jag har tampats med känslan av att inte kunna cykla och stundvis har det känts tungt. Jag har ju funderat på detta i ett halvår! Bara att få försöka, om det så bara vara i några dagar, är mycket värt för mig! Att få ta det där sista steget och verkligen kasta sig ut.

Jag har spelat in en video där jag talar lite om äventyret och utrustningen jag har med mig. Kika på den här nedan vetja:

Tanken är att uppdatera bloggen varje dag med lägesrapport och förhoppningsvis några härliga anekdoter! Det blir en kortare text och något filmklipp. Följ mig även via GPS på följande länk: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0SiGJ8SkB6tr0GjsijyePieFC064jQyss

Häng med vetja!

Jag vet ju som sagt inte om detta ens kommer gå vägen. Det är ju ett litet annorlunda äventyr detta. Jag har inte kontrollen. Jag blir beroende av andra människor och häromdagen kom jag på mig själv att fundera över detta. Ända sedan barnsben har jag mycket sparsamt bett andra om hjälp. Jag har velat klara mig själv och vara oberoende i den utsträckning som varit möjlig. Fridstaden är väl ett ypperligt exempel på detta! Att hjälpa andra, med vad det än må ha varit, har jag dock med stor glädje och entusiasm gjort så länge jag kan minnas. Så till den grad att jag dränerat mig själv på energi och inte kunnat ordna med mitt eget stundvis. Det finns ju en sådan glädje i att ge! Dock tror jag att mitt sätt att vara inte alltid varit bra. Närstående har känt sig otillräckliga då jag aldrig bett dem om hjälp. Detta började jag öva mig i så småningom då jag förstod att ”ensam inte alltid är starkast” och att människor omkring mig faktiskt gärna hjälper mig också! De behöver också känna sig behövda. Jag började be mina vänner om hjälp trots att jag inte behövde den. Jag bad t.o.m om hjälp inom områden jag visste jag var ännu bättre än de var för att ”lära om”. Med detta kom också en stor del ödmjukhet! I dagsläget skulle jag inte vilja påstå att jag ber om hjälp särskilt ofta men under detta äventyr, då jag får förlita mig på främlingar, hoppas jag kunna nå en högre nivå.

Mitt personliga mål är att klara mig hela juli månad. Om det sedan håller i 3, 7, 10 eller 20 dagar kommer visa sig. Det är inte ett nederlag om så blir fallet. Det är endast det negativa svaret på den fråga jag ställde mig själv en kolsvart och iskall decemberkväll 2012 i Fridstaden:

Är det möjligt?

All lycka!

Ett frö har grott!: 13 Juni, 2013

By Fridstaden 2013.06.13 in Fridstaden

Jag sitter i skrivande stund och arbetar på den kommande boken och stöter på ett inlägg från den 13:e Februari 2012. I inlägget skriver jag om hur det skulle vara att leva utan pengar och tar även upp förfarandet att erbjuda mina tjänster i utbyte mot mat. Detta är ju precis det jag ämnar göra under min cykeltur i Juli! Intressant och roligt! Ännu roligare blir det då jag uttrycker mig på följande sätt i inlägget: ”Jag hjälper dig att klyva ved och du bjuder mig på middag!”. Detta är ju nästan exakt det jag uttalat mig om i ett senare inlägg den 28:e december 2012: ”Om jag hjälper dig att trava den där högen med ved så bjuder du mig på middag?”. Detta förfarande har alltså varit ett frö som nu har fått grott inom mig och blivit den huvudsakliga utmaningen under den kommande cykelturen!

Se inlägget här: Slasing i näven och tankar om överlevnad

För många kanske detta inte är något märkvärdigt men för mig är det en oerhört nyttig kunskap om mig själv. Det är dessa ”små” pusselbitar som är så viktiga för mig. Jag får ytterligare insikt i hur jag fungerar!

Angående vaden så har tillståndet förbättrats mycket! Jag kan gå riktigt bra nu även om jag haltar en del. I vissa vinklar och lägen smärtar det. Likaså då jag varit stilla ett tag och skall börja röra på mig. Trappor och uppförsbackar är ingen höjdare ännu men de tar sig bra! Om några dagar/en vecka kanske jag kan testa cykla för att känna hur det känns. Förhoppningsvis känns det bra och jag hinner avverka några cykelpass innan jag drar iväg. Förövrigt känns det frustrerande att inte röra på mig och få svettas. Det är väl dock någon mening med detta också!

All lycka!

Ack och ved!: 10 Juni, 2013

By Fridstaden 2013.06.10 in Fridstaden

Haha, ja, där fick jag allt till det i rubriken! Ni kommer strax förstå.

Under förrförra helgen inleddes Operation: ”Ved inför vintern”. Det har låtit sig väntas alldeles för länge! Det var 7 stycken riktigt grova stockar på 3,5 – 3,8 m som skulle kapas och klyvas. Tillsammans med min minste bror, Chimmy, ligger nu dessa stockar, i vedform, redo att brinna under den kommande vintern. Förrådet är nu lika stort som innan jag flyttade ut till Fridstaden och det känns riktigt bra då den ransonen räckte till med råge. Förövrigt är det fantastiskt skönt att klyva ved! Man ställer upp sin kubbe, tittar efter svagheter i form av sprickor och med en välriktad sving klyvs den förhoppningsvis med yxan. Sedan plockar man upp en ny bit och upprepar proceduren. Bra träning och det hela blir meditativt. Det känns som om man bara mal på!

Under klyvningen passade jag på att testa ett par handskar från Hestra vars modell heter ”Leather Pro Fit”. Handsken fungerade utmärkt för ändamålet! Greppet kring yxskaftet var verkligen kanon vid själva ”svingen” och då jag klyvt, och yxan sitter fast i huggkubben, rycker jag lös yxan och skaftet glider sedan fint tillbaka i handsken så att handen blir placerad under yxhuvudet. Då handsken är ganska tunn bibehåller man också fingerkänslan och man upplever inte den där ”klumpigheten” man ofta blir påmind om då man använder handskar. Perfekt då man vill bryta isär ett tjurigt vedträ! Något man också kan råka utför, vid monotont arbete, är att sömmar, i handsken, kan skava och orsaka blåsor. Jag kände inte alls av detta och det gör klyvningen till en fröjd! Den enda sömmen som finns i handen på handsken är en söm vid tummen. Denna är dock finurligt placerad vilket innebär att den inte är ”i vägen” . Jag filmade lite av klyvningen och detta är resultatet:

Under nationaldagen for jag och en vän till dennes jaktmarker för att sätta ut saltsten åt älgarna. Vi traskade ut en bit i skogen och väl där såg vi att vi hade svårt att nå upp till den avsedda platsen. Det var ett avkapat träd med en smal stump upptill som vi skulle trä saltstenen över. Jag utnyttjade trädets ena rot för att vinna lite höjd och sträckte mig sedan så långt jag kunde för att nå upp. Då jag nästan hade rott det hela i hamn halkar jag varpå saltstenen kommer efter och hamnar rakt på den högra vaden. En saltsten på 10 kg från ca 2,3 meters höjd känns. Mycket. Det där kändes fasen ordentligt, tänkte jag. Jag tänkte ge mig på ett nytt försök men fick hejda mig. Vi fick upp stenen på annat sätt och vi traskade, eller ja, jag haltade efter för att hålla igång vaden för att den inte skulle stelna till. Resten av dagen fick jag dock se min vän bege sig in i skogen medan jag väntade i bilen. Det gick fasen inte att gå. Dock hade vi kanonväder och gott fika med oss vilket man får glädjas åt!

För lite drygt ett år sedan skadade jag axeln och kollade inte upp det. Än idag känner jag smärta i vissa vinklar och för några veckor sedan upptäckte jag att jag faktiskt knäckte nyckelbenet den gången. För att kunna förhindra något liknande ville jag alltså kolla upp vaden och åkte då till sjukhuset för att göra det. Väl där konstaterade doktorn att det är den stora vadmuskeln, Gastrocnemus, som tagit smällen hårdast. En blödning och muskelfibrer som klämts och tänjts. Inga sprickor i benet och muskelfibrerna skulle återta sin ursprungliga form. Goda nyheter alltså! Sedan säger han att det kan ta upp till 6 veckor för en fullständig återställning. Jag höll på att ramla av britsen!

– ”Men jag skall ut på ett cykeläventyr i juli! Kommer det att äventyras?!”.

– Njae, det är ett worst case-scenario. Du är ung och med en kraftig muskulatur så det kommer gå fortare för dig att läka. Låt smärtan vägleda dig.”.

Det var också betryggande men lämnade ändå lite orolighet kvar. Det är drygt 3 veckor till 1:a Juli. Kommer jag vara fit for fight till dess? Och om jag är det, kommer jag hinna träna något innan? Om jag inte är startklar 1:a Juli, kan jag skjuta på äventyret någon vecka? Doktorn avslutade med att det kommer bli sämre under ett par dagar för att sedan bli bättre.

Ja, bättre vart det ju inte! På kvällen fick jag ”feberfrossa” och likadant kvällen därpå. Jag kunde dock glädjas åt allt vackert jag kunde betrakta, under en längre stund, med tanke på den takt jag höll då jag rörde på mig. Min far, som går långsamt, gick till och med framför mig och jag sade åt honom medan han hånade mig: ”Ja, gläds nu gubbjävel för det är väl enda gången du kommer gå fortare än mig!”, haha.

I skrivande stund känns dock vaden betydligt bättre och fortsätter läkandet i denna takt torde jag vara fit for fight till 1:a Juli. Jag hoppas! Som den ”flummare” jag är ligger jag och helar mig själv innan jag skall sova. Visualiserar skadan inuti vaden och opererar mig själv. Syr fast fibrerna, suger bort blod och fokuserar energi till det stället. Sedan förstärker jag vaden med ett överdrag av järn!

Jägarexamen: 19 Maj, 2013

By Fridstaden 2013.05.19 in Fridstaden

Jajamen, i torsdags skrev jag ett godkänt resultat på det teoretiska provet och igår lördag avlade jag ett godkänt skjutprov för samtliga vilt. Då man gjort detta och därmed tagit Jägarexamen får man ett Jägarbevis:

JagarBevis

Nu är jag med andra ord Jägare, eller ja, på pappret i alla fall. Det är nu allt börjar egentligen! Det finns så mycket man skulle vilja lära sig och det är bra för mig. Något jag kan förkovra mig mycket i samt att det inte finns någon bortre gräns för hur mycket man kan bemästra. Det går helt enkelt inte att bli fulllärd! Nu i början är det mycket praktiskt som skall lösas. Bland annat skall vapenskåp och bössa/bössor provas och inhandlas, vilket förövrigt inte är särskilt billigt.  Sedan skall man ha någonstans att jaga också! Det löser sig!

Förövrigt tycker jag att jägarutbildningen borde vara ett obligatoriskt inslag i skolan för att erhålla en förståelse för livets gång i naturen, artkännedom, samverkan och beroenden sinsemellan arter samt för en eventuellt ödmjukare inställning till våra förfäders levnadssätt.

Min förhoppning är att slutligen kunna vara självförsörjande på kött och inte behöva handla det. Att få fälla ett villebråd i dess naturliga miljö, ta tillvara på det och sedan äta det är något som verkligen tilltalar mig. Känslan av att reda sig själv kommer vara stor. Tänk er att inte behöva lusläsa på förpackningen, i affären, för att ta reda på var köttet kommer ifrån och under vilka former djuret levt. Inte behöva tvivla på om köttet verkligen är det som står på förpackningen och om det verkligen är därifrån det sägs vara ifrån. Vad skönt att kunna ställa sig helt utanför denna tröttsamma karusell som pågår inom köttindustrin! Jag känner att jag brusar upp lite vid blotta tanken på den.

Under utbildningen, då vi talade om olika vilt, passade jag på att fråga om vilket vilt som gick att äta. Efter att vi talat om räven räcker jag upp handen och frågar om man kan äta räv. Kursledaren säger att att man givetvis KAN äta räv men att det inte är vanligt förekommande. Jag tänker att givetvis kan man äta räv. Man kan ju faktiskt äta allt…åtminstone en gång!

Efter att vi talat om grävling räcker jag återigen upp handen med en ny version av min fråga: ”Är det BRUKLIGT att man äter grävling?”. Kursledaren svarar att det inte heller är vanligt förekommande. Då jag ställer mina frågor befinner jag mig, inombords, i en överlevnadssituation och tänker att givetvis skulle jag ha ätit grävlingen. Det slår mig att om jag då skulle äta den…varför inte kunna göra det till vardags? Känner mig lite obstinat då jag tänker, som många andra gånger, varför jag skall göra som ”alla” andra?

Efter att vi talat om mård, och min hand precis är påväg upp för att ställa samma fråga som sist, avbryter kursledaren mig varpå han säger:

”Och nej, Christopher, vi äter inte mård!”. Gruppen kunde inte hålla sig från skratt och jag, också skrattandes, sade ”Allright!”. Jag förstod att jag befann mig på en mer avlägsen plats, med svälten för dörren,  än resten av gruppen och jag bestämde mig för att inte fråga mer, haha.

Till er som funderat på att jägarutbildningen kan jag varmt rekommendera det!

All lycka!

Om mig

I februari 2012 flyttade jag ut till en gammal fäbod mitt i skogen utan elektricitet och rinnande vatten. Jag ville utmana mig själv och lära mig mer av och om naturen. Min bostad kallade jag Fridstaden.

Projektet var tänkt att pågå under ett år men Fridstaden blev en filosofi och bostaden permanent. I min livsfilosofi är natur, äventyr och tacksamhet viktiga komponenter.

För tillfället skriver jag på en bok om mina erfarenheter från min tid i Fridstaden!

/Christopher Thörnlund Johansson

Följ mig på Facebook
+Follow
Kategorier
wordpress visitors

Login