Login
+Follow
Login

Snöskovandring längs Kungsleden…

By Fridstaden on 2013.03.23 In Snöskovandring - Kungsleden

Hej på er!

Jag skulle först och främst vilja tacka alla som bidragit med energi i form av lyckönskningar och bollning av idéer! Tusan tack. Vilket stöd! Jag är riktigt rörd och tacksam över detta! Jag har till och med blivit utnämnd till ”idol”, haha.

Jag har här nedan sammanställt turen dag för dag men inleder med ett förord och avslutar med lite reflektioner.

Man kan säga att de blev lite av ett äventyr redan då jag klev på tåget mot Abisko. Min far skjutsade in mig till tågstationenoch jag var, som mycket ofta, sent ute och anlände vid perrongen endast några minuter innan avfärd. Vi pustade ut över att vi hann och började lasta in pulkan i tågvagnen. Väl därinne tycker jag mig höra en dov signal och hinner knappt fundera innan tåget sakta börjar rulla. Min far skriker ”Hejdå Christopher!” och springer mot vagnsdörren. Men han får ej upp dörren. Alldeles till sig kommer han tillbaka och gormar något i stil med: ”Vafaen!….Stoppa t…Helvete…HALLÅ!…Öppna dörren!”. Jag skrattar åt honom och tar det hela med ro: ”Lugn farsan, det ordnar sig. Du får åka med till nästa station bara en kilometer bort”. Tågpersonal anländer och de meddelar att nästa stopp är Ånge station, d.v.s ca 8 mil bort. Min far blir mycket uttrycksfull och fortsätter: ”Men det är då själva faen! Bara för att en annan jävel skulle vara här! Hur gör jag nu då? Så dags att vara i tid nu va?!”. Jag skrattar, lägger en arm på hans axel och säger åt honom att lugna ner sig. Det ordnar sig! Vi sätter oss i Bistrovagnen och tar det lugnt, eller ja, åtminstone jag. Förklarar för min far att detta var ju riktigt roligt, det blir något du kan skratta åt sedan. Oturligt nog hade han parkerat bilen på 5 min parkering med bilen olåst men det skulle visa sig vara lugnt då han vid kl.0230 var tillbaka i Sundsvall. Under resan drog han på munnen emellanåt han med.

 

Dag 1

Anländer vid Abisko Turiststation strax efter kl.1400 och börjar packa om i pulkan eftersom jag hela den sista veckan stressat som fasen och därav lite oordning. Vid detta tillfälle lägger jag märke till att jag glömt ena kameran och att minneskortet till den andra blivit kvar i Timrå. Jag får därmed göra er besviken vad gäller idolbilder och härliga vyer! Det spritter i kroppen, då den är fulladdad, och jag kommer så småningom iväg. Då tåget anlänt sent bestämmer jag mig för att ta mig till Abiskojaure, 15 km bort, och bo i stuga där. Dagens etapp var riktigt enkel och roligt var det att vandra över isen på sjön! Märker att det blir mörkare och lite kyligare. Väl framme får jag reda på att temperaturen är kring -25 grader. Detta hade jag inte märkt av nämnvärt trots endast en tunnare underställströja och en tunn fleecetröja på överkroppen. Jag hade fått upp en bra arbetstemperatur och det ångade om kroppen. Härligt! Stugan jag bodde i var ganska välfylld och det var en sådan där trevlig stämning. Alla lagade mat och pratade. Jag talade en stund med ett norskt par, Glenn-Andre och Marianne, som var riktigt trevliga. Hoppas resterande delen av deras tur vart fantastisk! Jag får inte riktigt i mig all den energi och vätska jag behöver men sover gott under natten. Temperaturen har nu sjunkit ytterligare.

 

Dag 2

Tar det lugnt på morgonen och kommer iväg lite senare än tänkt. Solen skiner men temperaturen är fortfarande ganska låg. Om jag inte missminner mig från min sommarvandring skall det bära av uppför en bit nu i början. Mycket riktigt. De inledande höjdmetrarna går lätt. blir omkörd av ett några hundspannsekipage och drömmer mig tillbaka till Harry MacFie’s berättelser om sina äventyr i Alaska. Jag måste prova det där någon gång! De sista höjdmetrarna tycker jag känns tung. Kommer på mig själv att jag varit dålig på att dricka och äta samt att det nu blåser ganska bra motvind. Jag äter lite och krigar sedan på. Målet för dagen är Alesjaure fjällstugor 20 km bort. Efter vad som kändes som en lång stund ser jag en skylt och jag blir varse om att Alesjaure är 8 km bort. Detta kändes inte alls bra och det tärde en del på psyket faktiskt. Åtta kilometer kvar och jag som känner mig tam och emellanåt lite klen i benen. Jag sträcker upp armarna mot skyn och skriker lite uppgivet: ”Varför är det såhär?!”. Intalar mig att detta endast är ett test och känner tacksamheten krypa sig på. Jag vandrar ca en kilometer till med denna motvind. Går 40 meter. vilar. Går 40 meter. Vilar. Beslutar mig för att tälta inatt. Tar på mig min Expedition Down Jacket från Fjällräven för att behålla värmen. Tar sedan fram spaden och gör mig en bra plats att slå upp tältet på. Det går smärtfritt och jag funderar om ventilen i det uppblåsbara liggunderlaget frusit eller ej. Den har nämligen gjort det hemmavid i Fridstaden. Den har inte frusit och det är en lättnad. Att smälta snö går bra men inte helt smärtfritt. Smälter en liter att ha i termos samt nästan en liter för att dricka innan läggdags och till den frystorkade maten. Vilar medan snön smälter och är nära att somna flera gånger. Stöter till ena kärlet och vattnet spills ut. Köket sjunker ner i snön och således spills även lite mer vatten ut. Nyttiga erfarenheter dras av detta och programmerar in lösningar till nästa tillfälle. Kryper ner i sovsäcken och hoppas på en varm natt med god sömn.

 

Dag 3

Vaknar av att det ”snöar” i mitt ansikte. Öppnar ögonen och konstaterar att utandningsluften frusit till på innertältet ovanför huvudet och faller ned som snö. Skrattar till litegrann och tycker det är fränt! Varm och utvilad börjar jag med morgonsysslorna. Gör iordning frukost och börjar packa ihop prylarna. Sedan händer det som inte alls är önskvärt: Akut skitnödig! ”Ehm…jahapp?…”, tänker jag och går efter spaden. Inget papper hade jag tagit med mig heller. Medvetet. Gör mig en grop i absiden, hukar mig och gör…klart. Gör mig ett par så kallade ”torkbollar” av snö. Det hela fungerar ju alldeles ypperligt! Lite av en primitiv bidé! Fantatiskt! Har jag förresten nämnt att jag blir lycklig av det lilla? Nöjd och glad över den erfarenheten packar jag ihop tältet och beger mig mot Alesjaure och slutmålet Tjäktja. De sju kilometrarna till Alesjaure känns riktigt bra. Jag dricker och äter lite bättre men inte tillräckligt. Kommer av mig och plöjer på bara. Äter och dricker ordentligt i stugan samt torkar kläder vid kaminen. Det känns som hemma men lite lyxigare! Ett hundspann har vänt tillbaka påväg till Tjäktja då vädret inte varit bra. Hmm, undrar hur vädret behandlar mig? De första fem av de totalt 13 kilometrarna till Tjäktja flyter på kanon. Stark i kroppen! De sista sju är det sämre med. Ordentlig motvind och snörök gör sikten begränsad. Vid ett tillfälle skymtar jag dock två skidåkare med pulkor. Det är två tyskar jag tidigare talat med. Det ser ut att vara riktigt tungt för dem då de, likt mig under gårdagen, går några meter och sedan vilar. Om och om igen. Innan Tjäktjastugorna är det en del uppför och benen känns klena. Det är inte heller läge att stanna till för att äta och dricka då det genast bestraffar sig i form av känsellösa fingrar och fötter. Det hade jag erfarit en stund tidigare. Känseln i fingrarna kunde man få tillbaka efter en kilometer av ihärdigt masserande av fingertopparna kring staven. Nu var det bara att bita ihop. Jag såg det närmsta krysset och skymtade det andra. Vid denna tidpunkt hade det också hunnit skymma. Alldeles innan den sista backen till stugorna hinner jag ikapp det tyska paret. Kvinnan ramlar och är för trött för att kliva upp. Hon sparkar av sig skidorna och lämnar dessa samt stavarna. Då händer något mycket intressant: Orkeslösheten är som bortblåst då jag plockar upp hennes skidor och stavar. Vandrar upp den lilla biten till stugorna med dessa och räcker henne dem. Hon tackar trött och vänligt. Jag funderar kort över hur man är som människa. Vart kom energin ifrån? Filosoferar över människans godhet och att denna verkligen är en källa till energi! Jag kände mig glad och tacksam över detta ”kvitto” på att jag bryr mig och är omhändertagande även i ett sådant läge. Jag kunde ju bara ha låtit dem ligga för henne att hämta dem senare. För mig är dessa spontana handlingar mycket viktiga då det är ärlighet i dess puraste form och en måttstock för mig att veta vart ”på skalan” jag befinner mig. Klockan är ca halv 7 på kvällen och det dröjer inte länge innan det är ganska mörkt. Vi kom fram i ”sista stund”. Tvingar i mig föda och vätska innan jag slutligen lägger mig för att sova. Vid stugorna träffar jag också på David, en mycket trevlig och glad kille jag talat med på tåget. Roligt!

 

Dag 4

Beger mig lite tidigare idag och de första kilometrarna är det motlut och sido-motvind upp mot Tjäktjapasset. Kroppen fungerar som en konstantfartsregulator och det känns fantastiskt! Motlutet är inga problem och inte heller vinden. Har jag äntligen kommit in i lunken? Det känns så! Hydreringen och energiintaget fungerar kanon! Alldeles innan stugan är det kritvitt och konturer är riktigt svåra att urskilja. Testar att ta av mig glasögonen men tar snabbt på mig dem igen. Bright light! Uppe i passtugan pausar jag för en liten stund innan jag beger mig vidare och välkomnar de 300 metrarna nedför. Här uppenbarar sig det vackraste jag någonsin sett! Vyn över Tjäktjavagge mot Sälkastugorna är fantastisk och jag känner hur jag genomsyras av energi! Solen skiner genom den lätta dimma som omfamnar fjällen. Det ligger ca 10-15 cm kall lössnö och jag avviker från leden för att vandra nedför de brantare ställena. Vid ett tillfälle åkte jag skidor, på snöskorna, en bit då jag tappade fästet och slutligen gled jag på arslet. Otroligt roligt! Njuter av hela upplevelsen och dagens 12 km är riktigt lätta. Anländer vid Sälka och bestämmer mig för att stanna. Dessa korta kilometrar får utgöra en ”vilodag” då gårdagen var tung. Bastar denna kväll. Skönt att värma upp kroppen samt att få tvaga sig! Även här träffar jag på Ola, en kille jag delat färdväg med sedan Abisko. Roligt!

 

Dag 5

Beger mig iväg ännu lite tidigare denna morgon och nu jäklar är jag i kanonform! Jag vandrar mot Kuopertjåkkastugan och rastar där lite snabbt. Minnen från en sommarvandring 2010 med min vapendragare Tomas kommer över mig. Här, i denna raststuga, träffade vi 3 st belgiska killar som, till utstyrseln, var mycket avvikande och inte alls klädda för ändamålet. Med sig, i ena ryggsäcken, hade de ett mindre bibliotek samt ett helrör de ogenerat satte fram på bordet. Ja helsike, vilka lirare, haha! Jag njuter en minut och beger mig sedan mot Singi. Vägen dit är riktigt lätt. Hela dagen har känts som en söndagspromenad trots hård vind någon kilometer innan Singistugorna. Ger ifrån mig ett glädjetjut samtidigt som jag trotsar vinden. Riktigt hög på livet för att uttrycka sig milt! Efter en stund i Singi bestämmer jag mig för att avsluta min vandring där. Jag åker skoter med två andra in till Nikkaluokta och njuter av färden och sceneriet!

 

Det var mitt äventyr som denna gång vart kortare än tänkt men ändock vida bättre än mina förväntningar! På vägen till Singi hade jag skådat en topp som solen, lite halvt, gömde sig bakom. Snön drev av toppen. Det var riktigt vackert. I det ögonblicket infann sig en känsla av glädje och tacksamhet och jag bestämde jag mig för att avsluta min vandring i Singi. Jag talade högt för mig själv: ”Jag tackar alla som trott på mig och som följt mig. Jag är tacksam över detta. Mer än ni anar.” Jag lindade in orden i ett paket och ”skickade” det ut i Kosmos för er att ta emot. Ingen känsla av nederlag utan endast lycka och rördhet. Anledningen till mitt avbrott var att jag kände att mina marginaler var för små tidsmässigt. Inte på grund av nedstämdhet och orkeslöshet! Tvärtom om var jag vid mycket god vigör och ”stronger than ever”! Tidsmässigt låg jag faktiskt före om än mycket lite! Dock hade endast en enda sämre dag fått mig att halka efter. Att förutspå vädret är något jag inte kan och detta i kombination med att troligtvis ha någon sämre dag under den resterande sträckan fick mig att avsluta min vandring. Risken för att något av det nämnda, eller något annat hinder, skulle inträffa var överhängande. Att avsluta vandringen här, och vara mer än lycklig och nöjd med dessa fem dagar, känns bättre än att vandra 18/21 dagar och eventuellt inte hinna.

Det känns riktigt skönt över att ha tagit beslutet vid ett sansat och gott sinnestillstånd! Jag får en känsla av god självinsikt och omdöme. Ännu en lärdom och erfarenhet! Jag har haft otroligt roligt och lärt mig mycket. Jag har fått sett mycket vackert och dessutom fått arbeta med kroppen flera timmar om dagen. Hade jag haft några fler dagar på mig hade utgången kanske varit annorlunda men denna gång vart det såhär. Det var så det skulle bli denna gång! Bara vinst, ingen förlust! Det skulle inte heller dröja länge innan jag kunde skörda frukten av turens meditativa prägling. Under tågresan hemåt dök det upp många nya idéer vad gäller föreläsningar och till boken!

Nu ser jag framemot en vandring i Höga Kusten i Maj och cykeläventyret i Juli! Återigen: Tack och all lycka!

36 Responses to "Snöskovandring längs Kungsleden…"

    Comments (36)

  1. admin wrote:

    Spännande läsning!

  2. Lotta wrote:

    Grym prestation! Som sagt, idol

  3. Anna wrote:

    Kul att läsa allt du varit med om 🙂

  4. Marianne Mathisen wrote:

    Fantastisk prestasjon uansett antall km og dager:) Inspirerende å møte på deg – er takknemlig for det:) Lykke til med videre prosjekter:D

  5. Marianne Mathisen wrote:

    Fantastisk prestasjon uansett antall km og dager:) Inspirerende å møte på deg – er takknemlig for det:) Lykke til med videre prosjekter:D

  6. Skog & Fjäll wrote:

    Härlig läsning och en grym prestation =)

  7. Gransjötrollet wrote:

    Blev lite orolig när det tog slut på ”fotspåren” zoomade in och såg att det var hus så tänkte att du gjorde långpaus….å det gjorde du tydligen. Bara att haka på där du slutade nästa gång då. 😀

  8. Hey dude. what kind of wordpress theme are you using? i want it to use on my blog too . [url=http://sacmichaelkorsmontre.webnode.fr/]michael kors sacs[/url] michael kors sacs

  9. Marlen wrote:

    Hmm… Försökte hålla tillbaka impulsen att kommentera, men jag föll dit i alla fall. 🙂 Intressant reflektion du gör: ”Det var så det skulle bli denna gång! Bara vinst, ingen förlust!” Vet du hur viktig den insikten är??? Och hur många som behöver träna sig i att känna det du beskriver? Har i olika sammanhang pratat om ”good enough” med människor, både när det gäller mig själv och andra. Det tangerar just det du upplevde. Att inte prestera för presterandets skull, utan för att få ett bra utfall av prestationen och dess effekter. Det är lite som att hyvla en planka. Visst sjutton kan man fortsätta en hel dag och hyvla. Och man känner sig rejäl och duktig som verkligen har jobbat på med sin bräda! Men det är inte mycket kvar av den, bara en massa spån… Det är bara när man hyvlar ”lagom” som man har något ut av både hyvlandet och brädan, eller hur? 😉
    Härligt att du har hittat ett nytt forum för din blogg. Här kanske än fler hittar till ditt skrivande. Ha en fortsatt bra vårvinter!
    /M

    • Fridstaden wrote:

      Hej Marlen!

      Varför hålla tillbaka då man kan bejaka? 🙂

      Jag gillar din liknelse. Den är bra! Jo, den insikten är jätteviktig och jag önskar fler vore bekant med den! Vägen dit kan dock vara lång och skrämmande. Tyvärr bortprioriteras den inre utvecklingen av många p.g.a just detta. Apropå olika metoder att hantera händelser och dylikt så är det just detta jag ägnar mycket energi och tid åt. Det är riktigt roligt att utrusta sig själv med nya verktyg och trick för att överkomma! Man blir så småning om ”expert” på sig själv men framförallt är man överhuvudtaget i kontakt med sig själv.

      Ja, jag hoppas fler hittar hit och att du hänger med! Ha en riktigt fin vårvinter du med så hörs vi snart igen hoppas jag 😀

      • Bella wrote:

        J&qa;uort’svoue que j’ai un peu de mal en ce moment avec tous ces changements de température bizarres. Donc du coup je reste un petit moment à me demander ce que je vais bien pouvoir mettre mais bon … espérons que ça passe ! J’aime cette veste

  10. fjällripan wrote:

    Intressant läsning 🙂 Drömmer om liknande äventyr och som en dag ska bli av! kanske inte på snöskor dock 😉 trots att jag gillar det så tar jag nog hellre skidorna på långturen. Glad påsk på dej!

  11. Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Om mig

I februari 2012 flyttade jag ut till en gammal fäbod mitt i skogen utan elektricitet och rinnande vatten. Jag ville utmana mig själv och lära mig mer av och om naturen. Min bostad kallade jag Fridstaden.

Projektet var tänkt att pågå under ett år men Fridstaden blev en filosofi och bostaden permanent. I min livsfilosofi är natur, äventyr och tacksamhet viktiga komponenter.

För tillfället skriver jag på en bok om mina erfarenheter från min tid i Fridstaden!

/Christopher Thörnlund Johansson

Följ mig på Facebook
+Follow
Kategorier
wordpress visitors

Login